Open Id – utopi eller naiv verklighet

Jag har följd Simon Willsons blog där han skriver mycket om projektet Open Id. Det är ett sätt att skapa en single sign on-lösning som inte är centraliserad hos en specifik partner.



Det är någorlunda komplicerat, men hela idén går ut på att du kan identifiera dig med en url på samma sätt som en webbsida gör. Min inloggning skulle kunna vara bjorn.bjornfant.se om jag installerar programvaran för Open Id på min server. Jag kan också använda en tredjepart som myopenid för att skapa ett konto. Med mitt konto kan jag sedan logga in på populära webbsidor som AOL och SixApart.



Genom att associera vänners Open Id med ditt konto kan du bjuda in dem att redigera innehåll som du producerar, eller skapa en blog där flera skriver. På så sätt skapas ett stort antal decentraliserade sociala nätverk.



Det är något smått utopiskt över Open Id. Att bara kunna ange en URL när jag loggar in på olika sidor känns underbart, men samtidigt som en stor säkerhetsrisk. Wilsson talar om en värld där ditt sociala nätverk tar hand om spam som skulle kunna uppkomma i ditt namn eller med ett falskt konto. Han talar om webbtjänster som kan skapa specifikt innehåll baserat på dina andra Open Id-kontakter. Kan detta också missbrukas för att kartlägga beteende och åsikter? I vilket fall som helst är det ett nytt spännande sätt att tänka kring inloggningar på webbsidor.