Steve Ballmer ger ett väldigt öppenhjärtligt tal till entreprenör-studenterna på Stanford en vårdag 2009 som jag nyligen grävt fram. Han delar med sig av lärdomarna från uppstart till storföretag med prestigelösa exempel på fiaskon som Bob och senaste tidens succéer exempelvis x-box live. På frågan om han i retrospekt tycker att någon kurs på Stanford var extra givande under sin egen studietid, svarar han att en viss kurs som fokuserade på Management i konstnärsorganisationer var det bästa. Varför? Därför att utvecklare och även forskare i mångt och mycket liknar konstnärer. Utvecklare har inte alltid det absoluta affärsfokus utan är fokuserade på sitt jobb och sitt hantverk. Precis som journalister och ballerinor brinner för sina passioner lever utvecklare för att skapa vacker kod.
Källa: ecorner.stanford.edu
Jag tycker att det är en vacker tanke. I min erfarenhet är inte utvecklare affärs-analfabeter. Tvärtom har många en kompletterande utbildning inom ekonomi och många driver egna företag framgångsrikt. Samtidigt är det något fundamentalt när skickliga utvecklare bara ägnar sig åt att skriva kod. Det är helt klart ett hantverk som är ämnat att skapa storslaga konstruktioner. Att företag måste ha en organisation som stödjer detta är den agila rörlelsen ett utmärkt exempel på, där mycket av lösningen lämnas till utvecklarna och endast problemet defineras av management.
Jag skulle gärna läsa mer om konstnärsorganisationer. Alla lästips är välkomna. :)
Hackers and painters av Paul graham
Grymt. Tack för tipset.