Fantblog

Det populära communityt MySpace utökar sin verksamhet och låter nu sina användare sälja musik på sin personliga sida. Syftet är att uppmuntra för musiker att lägga upp sina alster och sälja dem direkt på Internet, utan att gå via ett skivbolag.

”We have a strong belief the next major retailer in music is the consumer themselves. This is a step in the right direction.” Säger Terry McBride, chief executive på Canadian label Nettwerk Records.

Användarna laddar upp MP3-filer som det sätter en egen prislapp på. MySpace tar sedan en procent på varje försäljning.

Lär mer här

Read/write web har publicerat en intressant artikelserie där de listat populära webbapplikationer i olika delar av världen. Det är skönt att se att inte allt som kallas web 2.0 inte har en liten Silicon valley stämpel på sig.

Här är några favoriter

Yonja.com ett community för primärt turkar i alla åldrar, ganska fokuserat på dating och flirt. Det är lätt att se att de är inspirerade av google när man tittar på deras logga, vilket är lite synd.

Vill du hitta kompisar i Ryssland ska du istället registrera dig på www.comby.ru. Ytterligare ett framgångsrikt community.

Hitflip är en köp och sälj-sajt i Tyskland som fokuserat på CD, DVD och spel. Ganska bra sökfunktion, men rörig första sida där a-l-l-a kategorier listas.

Läs om fler länder här

Det är faschinerande att se nya tjänster som dyker upp och utmanar våra befintliga sätt att göra saker på. Inom IT händer det förmodligen oftare än i någon annan bransch. Microsoft har dominerat mjukvaruindustrin under många år, men så dyker en utmanare upp som heter Linux och som får människor att se alternativ till vanans arbetsprocesser.

Det finns flera exempel som följer detta. Webbläsaren firefox, Skype och MSN messenger är produkter som installeras medan Flickr, Blogspot, Del.icio.us och Youtube är tjänster. Självklart kommer då en aktör som vill kombinera det bästa av produkt och tjänstesfären.

Den realtivt nya webbläsaren Flock har fullt stöd för att uppdatera din blogg, dina bokmärken eller ditt bildgalleri hos Flickr. Dessutom kan man givetvis dela med sig av sina samlingar till andra människor,helt enligt den trendiga andan att alla ska ha tillgång till allt. Som alla nya heta webbtjänster nuförtiden ha de även ett öppet API – en uppsättning färdiga funktioner som andra kan använda i sina tjänster. Snart ser vi därmed nog en hel del Flockinspirerade tjänster.

Flock ser ut att bli en efterlängtad brygga mellan den installerade webbläsaren och de flytande webbtjänsterna. Den största utmaningen för dem om de vill hålla sig kvar på toppen blir att anamma nya trendiga webbtjänster och kanske kasta ut de gamla när de börjar få några år på nacken.

En mashup är en webprodukt där du använder öppen information från en eller flera webbtjänster och bygger en helt ny produkt. Ett exempel på detta är det olika sidor som använder sig av teknologin bakom Google maps för att skapa en egen karttjänst. Informationen hos dessa tjänster kommer man åt genom programmerade anrop till dem (ett Application Programming Interface).

Som jag ser det finns det två sätt att tjäna pengar på mashups.
1) Hitta en grym kombination, med en bra affärsidé och bygg en tjänst som kombinerar det bästa av två eller flera världar.
2) Hitta en typ av information och samla på dig den i massor. Se sedan till att skapa ett API som gör att andra kan komma åt informationen och baka dessutom in klickbara länkar till din egen sida. Om du exempelvis startar en digital ordbok, kan du låta andra få länka svåra ord på sin sida till din tjänst. Om man klickar på ordet kommer man till din sida där man kan läsa om det och… köpa ordböcker och korsord. Du bör inte ta betalt för att använda ditt API. Det ska bara vara marknadsföring för att dra människor till din sida (se artikel i Forbes).

Andra tjänster som öppnat upp sin information är:
Flickr – Bildbank
Del.icio.us – Onlinebokmärken
Amazon – Säljer böcker, film, musik m.m.
YouTube – Arkiv av kortfilmer

Här kommer lite länkar som jag tycker är grymma för en webdesigner eller kund som funderar på hur nästa webbprojekt ska se ut.

www.csszengarden.com
En fantastisk sida som funnits ett tag nu. Den visar styrkan med stylesheets genom att presentera en sida där man kan bläddra mellan ett stort antal grafiska skal byggda av olika webdesigners. En del är stilrena och enkla medan andra är provocerande och plottriga. Det mesta är väldigt imponerande.

www.thebestdesigns.com
Angela Rohner, som själv är webbutvecklare, driver den här sidan som innehåller artiklar och länkar till aktuella snygga webdesignprojekt.

www.webstandardsawards.com
Här belönas hemsidor som lyckats kombinera form och funktion på ett oöverträffat sätt. Sidorna ska vara korrekt kodade i XHTML, användarvänliga, separera innehåll från layout och uppfylla ett gäng andra kriterier.

Mycket nöje.

Naomi Klein skriver i sin bok No Logo att företagen i västvärlden har historiskt i sin marknadsföring gått från att försöka reflektera och passa in i kulturer, till att bli en del av kulturen själva. Ett exempel på det är att sätta en Sony ericsson mobil i handen på Tom Hanks i filmen da Vinci koden.

Att skriva artiklar i tidningar som baseras på intresset bakom ett större företag eller organisation är heller inget nytt. Men kommer vi få detta på webben? Reklambanners håller på att spela ut sin roll. Nya kreativa lösningar med bilar som åker tvärs över skärmen är ett desperat försök att konkurrera ut intresset för webbsidan i sig och titta på reklamen.

Men kommer webben förändras mot att få inslag av product placement? På en nivå har den redan gjort det, genom de sponsrade länkar som en del sidor har. Men det är en genväg till affären framför en kulturformande funktion. Sann product placement ska väcka en livsstil som många vill identifiera sig med. Vill man skapa en koppling mellan Nokias nya telefon och gothkulturen i Sverige gäller det att få så många trovärdiga människor som möjligt att skriva om den på helgon.net exempelvis. Men är detta möjligt? Skapar inte mångfalden av röster ett brus för att det ska vara möjligt att sända en kultursignal? Ett annat sätt är att kontraktera några webbplatser och ändra basfärgen i layouten till blått för att visa att ”allt rött blir blått” (Telenor). Eller varför inte göra om google till en Ipod.

I Kanada målade Levis en populär shoppinggata helt i silver för att marknadsföra nya silver tab jeansen. Invånarna blev givetvis enormt upprörda. Hur långt måste ett företag gå för att skapa samma effekt på Internet?

I Computer Sweden idag finns två artiklar som fokuserar på den stora brist som finns på SAP-konsulter. Affärssystemet SAP är bland de ledande i världen och en konsult för ett sådant system kan kosta upp mot 2000 kronor/timme i Sverige. Priset kommer sig naturligt av att det är få som kan det.

Samtidigt har vi en uppsjö av arbetslösa ekonomer och ingenjörer som inte förstår varför de inte får jobb. Det saknas en naturlig ingång för studenter att få låna ett par kikare och titta på världen som väntar utanför skolan. Jag efterlyser inte företagssponsrade högskoleutbildningar som ett alternativ. Det ger heller inte en nyanserad bild. Men jag vill se ett aktivt intresse från skolornas ledning att analysera omvärlden och presentera detta för studenterna.

Jag vill också ha fler externa föreläsare, som representerar yrkeskategorier som ligger i anslutning till de utbildningar som ges på lärosätet. De stora affärssystemen är bara 37 stycken i Sverige (CS, 2005-05-12). Hogia, Agresso, Jeeves och SAP är bara några namn som en examinerad bör känna till lika bra som variablerna i en hållfasthetsberäkning.

I denna blogg ska jag kora världens bästa gränssnitt för lagring och informationsöverföring. Det är standardiserat och billigt. Det följer en mångtusenårig standard och du behöver inte ens en dator för att kunna ta emot informationen. Det jag pratar om är givetvis en bit papper.

Ett papper är underbart. Det kan innehålla en dynamisk mängd information beroende på hur litet eller stort du skriver. Den är oberoende av kommunikationsstandarder och klarar alla befintliga och obefintliga teckenuppsättningar. För att läsa på ett papper behöver du ha tillgång till en läsare. Den är installerad som standardhårdvara i form av ett par ögon som de flesta föds med. Som kommunikationstolk programmeras vi med ett skriftspråk i tidig ålder. Tolken gör också att vi vanligtvis kan föra över information till ett papper, genom att skriva på det. Ett inmatningsverktyg behövs, men det behöver inte vara mer avancerat än en bit kol.

Givetvis är det inte bara text som kan fästas på ett papper utan bilder delvis musik (i form av noter). Dock är animationer och film inte tillgängliga. Inte heller känslor eller avancerade ljud.

Min poäng med denna blogg är att belysa hur enkel informationsöverföring bör vara. En del företag håller sig så långt borta från penna och papper som det bara går i bemärkelsen att det krävs en rad verktyg för att komma åt eller skriva en viss information. Min uppmaning till alla affärsutvecklare är: Lägg tid på att undersöka när kunder behöver tillgång till olika information och vilka behov och tillfällen uppstår när kunden vill skriva tillbaka till er.. Detta gäller givetvis inte bara kunder utan även personal och andra interna målgrupper. Och for gods sake, hoppa över processmodellprogrammet; använd penna och papper.

Uttrycket Web 2.0 skapar genast associationer till en version av något nytt program, en specifikation eller en teknik. Faktum är att de stämmer alla tre. Web 2.0 är ett samlingsnamn för nya tekniker och sätt att designa funktioner för webbsidor. Det råder delade meningar om exakt vilka tekniker eller webbfunktioner, men trendigt är det.

Uttrycket myntades på en konferens mellan Tim O’Reiley och Medialive international. Efter att IT-bubblan hade spruckit bildades en öken där vissa webbtjänster bildade oaser med överlevnadsmöjligheter. Att hitta vad som var unik med dessa tjänster och hur de agerar i framtiden blev starten för Web 2.0 Conference.

Tim O’Reiley sammanfattar resultatet så här: Web 1.0 Web 2.0
DoubleClick –> Google AdSense
Ofoto –> Flickr
Akamai –> BitTorrent
mp3.com –> Napster
Britannica Online –> Wikipedia
personal websites –> blogging
evite –> upcoming.org and EVDB
domain name speculation –> search engine optimization
page views –> cost per click
screen scraping –> web services
publishing –> participation
content management systems –> wikis
directories (taxonomy) –> tagging (”folksonomy”)
stickiness –> syndication

I stort handlar Web 2.0 om att alla användare skapar och nyttjat informationen på nätet nu. Det massiva utbud av information som finns måste organiseras och kunna utväxlas mellan tjänster. Öppenhet och tillgänglighet är två nyckelord.

Google är en stark aktör när det gäller att framställa nya tjänster som klassas som Web 2.0. När det gäller specifika webbtekniker nämns oftast Ajax och Web services. En del pionjärer försöker spekulera i vad Web 3.0 bär med sig men det är för tidigt att säga. Min personliga uppfattning är att det inte blir något Web 3.0 utan snarare ett Communication 2.0 där inte information bara delas mellan webbtjänster utan mellan alla apparater som är anslutna till telefoni och Internet.

Tim O’Reileys Artikel

I samband med att jag nu lanserar ett nytt utseende på min nya hemsida ska jag resonera lite kring målgrupp och syfte med en webbtjänst. Om en tjänst ska kunna frodas måste användarna få ut någonting av att använda den. Där för är det viktigt att fundera över frågorna ”Vem kommer hitta min hemsida?” och ”Varför kommer den personen tycka att sidan är nyttig”.

Jag har gjort min målgrupp lite snävare än förut i samband med lanseringen av denna sida. Jag har lagt en tydligare stämpel på att jag behandlar webbtrender och entreprenörskap. Dessutom har jag skalat bort en del avsnitt från hemsidan som är ganska irrelevanta, som privata foton och historien om mitt liv. De som nu kommer surfa på min sida är förmodligen yrkesverksamma människor inom webb och media. En del vill läsa någon detalj i en blogg. Andra vill anställa mig på konsultbasis.

Syftet med en hemsida kan jämföras med det syfte en talare funderar igenom inför en retorisk uppgift. Den store talaren Cicero hade tre plikter som en talare ska uppfylla: När talet är klart ska åhörarna känna tillit till personen som talade, veta något nytt och ha en känsla av något slag. De orden avslutar bloggen idag. Känn dig välkommen att utforska nya och gamla delar av sidan nu.