Uttrycket Web 2.0 skapar genast associationer till en version av något nytt program, en specifikation eller en teknik. Faktum är att de stämmer alla tre. Web 2.0 är ett samlingsnamn för nya tekniker och sätt att designa funktioner för webbsidor. Det råder delade meningar om exakt vilka tekniker eller webbfunktioner, men trendigt är det.
Uttrycket myntades på en konferens mellan Tim O’Reiley och Medialive international. Efter att IT-bubblan hade spruckit bildades en öken där vissa webbtjänster bildade oaser med överlevnadsmöjligheter. Att hitta vad som var unik med dessa tjänster och hur de agerar i framtiden blev starten för Web 2.0 Conference.
Tim O’Reiley sammanfattar resultatet så här: Web 1.0 Web 2.0
DoubleClick –> Google AdSense
Ofoto –> Flickr
Akamai –> BitTorrent
mp3.com –> Napster
Britannica Online –> Wikipedia
personal websites –> blogging
evite –> upcoming.org and EVDB
domain name speculation –> search engine optimization
page views –> cost per click
screen scraping –> web services
publishing –> participation
content management systems –> wikis
directories (taxonomy) –> tagging (”folksonomy”)
stickiness –> syndication
I stort handlar Web 2.0 om att alla användare skapar och nyttjat informationen på nätet nu. Det massiva utbud av information som finns måste organiseras och kunna utväxlas mellan tjänster. Öppenhet och tillgänglighet är två nyckelord.
Google är en stark aktör när det gäller att framställa nya tjänster som klassas som Web 2.0. När det gäller specifika webbtekniker nämns oftast Ajax och Web services. En del pionjärer försöker spekulera i vad Web 3.0 bär med sig men det är för tidigt att säga. Min personliga uppfattning är att det inte blir något Web 3.0 utan snarare ett Communication 2.0 där inte information bara delas mellan webbtjänster utan mellan alla apparater som är anslutna till telefoni och Internet.
Tim O’Reileys Artikel