Min första erfarenhet av e-handel var för 8 år sedan, när jag började sälja grönsaksfröer på nätet. Jag var föräldraledig med mitt första barn och efter ett par månader började jag klättra på väggarna och ville ha variation i vardagen.Givetvis var jag tvungen att lansera någon slags pet project.
Jag var klar från början med att detta skulle bli ett småskaligt projekt, en läroresa i att förstså processerna och utmaningarna. Alla som varit föräldralediga vet att ordet ledig inte riktigt passar in den vardagen. Att sälja fröer på nätet kändes som en bra utmaning och låg i linje med vad jag själv sakta höll på att bli expert inom med ett nyupptäckt intresse för att odla egen mat. Hade jag velat skala upp den finns det helt klart potential i trädgårdsbranschen. Produkmarginalen på fröer är mellan 70–100%. Men det äta till stor del upp av frakt eftersom snittordervärdet är relativt litet.
Att slänga upp en sajt på en hostad webbshopplattform var den enkla biten. Med min tekniska bakgrund gick det snabbt att bygga upp en hyfsat snygg sida. Jag var noga med seo och att bygga upp en Facebook-sida.
Sen kom det som jag inte hade så bra koll på. Jag hade satt av en liten summa sparkapital för den här läroresan som jag till stor del köpte ett litet lager av fröer för. Jag gick på magkänsla och vad jag själv gillade. Helt fel. Hade jag varit smart hade jag dels kollat på vad konkurrenterna frontade och frågat leverantörer efter storsäljare. Nu satt jag med ett lager som jag till stor del fick skicka tillbaka senare. Som tur är köper fröleverentörer tillbaka det som inte säljer.
Att skapa innehåll för alla produkter var också ett hästjobb och då hade jag bara 150 produkter. Att hitta snygga bilder och skriva halvlånga seo-vänliga texter som var unika för varje produkt tar tid att producera. Jag avsatte en timme om dagen för detta i några veckors tid.
Jag tryckte igång lite marknadsföring med adwords och bloggade om odling. Posterna spred jag i sociala medier mest genom vänner och familj. Det jag inte hade väntat mig var hur lätt det var att få cred i branschen. Bara för att jag hade en butik och skrev lite nischade blogginlägg med fakta som jag hittade i en bok eller en sajt en dag innan så började kunder och besökare fråga mig om expertråd.
Jag lärde också känna mina kunder i mail och sociala medier. I början tänkte jag att de flesta skulle vara som jag; unga husägare med intresse för mat och trädgård. Det var också fel. När jag hade lagat en god lammstek och serverade med egenodlad potatis och sallad lade jag upp en bild på butikens Facebooksida. Det visade sig att en hel del som gillade sidan var vegetarianer och jag blev kallad både det ena och det andra.
Att skeppa produkter från mitt lilla lager i källaren var inget problem. Jag hade köpt in små kartonger som kallades för ehandel-emballage. En liten låda som går in genom nästa alla brevlådor i Sverige. Jag skrev adresser manuellt och satte på frimärke. Några gånger i veckan tog jag med mig en batch med paket som jag la i en gul brevlåda. Extremt basic med andra ord!
Efter ett par år avslutade jag mitt experiment och stängde ner sidan. Funderade ett tag på att sälja den men det fanns ärligt talat inte mycket värde i den. För mig var det en värdefull läroresa och jag hoppas att fler personer vågar sig på det. Allt behöver inte handla om att bygga nästa miljardbolag. Börja litet, förstå utmaningarna och om du gillar det du gör kan du skala upp sen.
###
Denna post är nummer 63 i en serie av 100 poster i utmaningen #blogg100 där jag främst fokuserar på hur vi skapar Trettis nya sajt men även reflekterar kring e-handel. Alla åsikter är mina egna.
